Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

9 februari, 2012
av Charlotte
Kommentering avstängd

Tack och adjö!

Det är med viss sorg jag nu erkänner mig besegrad av besparingarnas enfald och konstaterar att papper.fi numer är i så dåligt skick att det är dags att gå vidare. Hundrasjuttitolv felmeddelanden och en plattform som är så tungrodd att Sovjets byråkrati känns som en barnlek gör att det är dags.

Det nya stället håller ännu på att hitta sin form. Ni vet, man flyttar men så tar det några veckor innan man packat upp alla lådorna, och kanske rentav något år innan man har hittat rätt plats åt alla saker. Hur som helst. Jag har inte hunnit flyttstäda än, men ni är hjärtligt välkomna till det nya haket!

Den nya bloggen finns här!

 

8 februari, 2012
av Charlotte
11 kommentarer

Ifrågasättandet och hatet

Maria Svedlund skriver ett fantastiskt intressant debattinlägg på DN om hur gränserna för vad man får göra i samhället förskjuts och hat helt plötsligt börjar tillåtas. Hon sätter fingret på något oerhört viktigt -- de politiska trenderna med främlingsfientlighet, antifeminism och religionshat är farliga. I grund och botten handlar det om att se bortom kategoriseringar och upptäcka människorna bakom. Det var här det gick fel på 30-talet, som Maria jämför med, då nationalismen och framförallt rasbiologin inte bara var rumsrena utan rentav ansågs som sanningar. Försöken att dela in människor i olika fack, vare sig dessa är definierade genom tänkta raser eller politiska attribut som feminist eller rasist, gör att vi slutar lyssna på vad människorna egentligen står för och förblindas av en alltigenom påhittad struktur. För det finns lika många olika sorters feminister som det finns feminister.

Men hur ska man kunna jämka mellan yttrandefriheten och de där sakerna som man bara inte får säga? För det första måste journalister bli bättre på att ställa öppna och ärliga följdfrågor. När någon -- oavsett om det är en privatperson eller en offentlig person -- säger att det är bäst att kvinnor hålls hemma måste man fortsätta att fråga varför. Är det en kvinna som egentligen menade att hon önskade sig ekonomiska förutsättningar att vara hemma eller är det en kvinna som menar att kvinnorna måste vara i hemmet för att kunna fostra nästa generations arier? Skillnaden är ju ändå rätt stor.

Och vi som driver bloggar måste moderera hårt bland kommentarerna. Inte så att man inte ska tillåta kritik, men kommentarerna ska ju vara till för reflektioner kring innehållet i ett inlägg och därmed erbjuda underlag till diskussion, inte vara ett forum för hat i någon form.

Ifrågasättandet av rådande strukturer är en naturlig del av utvecklingen. I ett historiskt perspektiv ser man kontinuerligt reaktioner och motreaktioner mot gällande normer och regler, det är vad som driver samhället framåt. Det var så man fick allmän rösträtt, så kvinnorna fick börja förvärvsarbeta och så som vi vann rättigheten att säga vad vi vill. Men det var också så som Stalin kunde få järngrepp om en enorm nation och leka Fia med knuff med befolkning, så som miljoner människor kunde skickas till koncentrationsläger och så som man tog sig rätten att jaga häxor. Historien visar oss att ifrågasättandet av politisk korrekthet måste komma. Men nu om någonsin vore det på tiden att vi lärde oss någonting av det och ifrågasätter reaktionerna.

Jessica Parland-von Essen har också skrivit om ämnet!

8 februari, 2012
av Charlotte
Kommentering avstängd

Det var kul, nu väntar vi på smittan!

Efter månader av tjat tog jag igår med mig barnen till HopLop. Även om jag fortfarande är säker på att vi nu kommer att bli sjuka eftersom att alla vet att inomhuslekplatser är bakteriehärdar måste jag erkänna att jag är positivt överraskad.

- Stället (åtminstone i Kervo) är stort och ljust med en labyrint stor nog för att berättiga medtagande av ett garnnystan och man förväntar sig att möta en minotaur.

- Personalen var trevlig och verkade kunna sin sak. Ni vet, steka hamburgare och ta betalt.

- Man får kasta bollar i bollhavet. Barn älskar sånt.

- Det fanns tillräckligt med tillåtna klätterutrymmen för att inte ens min son skulle känna sig trängd att börja klättra på stolpar, föräldrar och dörrar.

- Däremot vidhåller jag att clownbilder inte ger en piffig interiör utan livslånga trauman. Tilda tittade misstänksamt på clownbilderna och bekräftade att det ser ut som om ”pelleplåvnerna” ska komma och ta henne. Sedan vi konstaterat att det då var ett ypperligt tillfället att knäppa varenda pelleplåvn på näsan var hon lugnare. Men så har hon ju inte sett It.

- Jag kan inte avgöra om föräldrar tog ovanligt väl hand om sina barn eller om det bara var stort nog för att även de jävligaste skulle hållas sysselsatta för det var inte många bråk. Men den som döper sin unge till Peikko (vilket betyder troll) borde inte förvänta sig annat än att ungen sedan kommer att tömma bollhavet på bollar (man ska kasta i ringarna, ju!), köra sönder hälsenorna på intet ont anande föräldrar och klättra uppför rutschkanan åt fel håll. Så är det ju.

- Inget kunde lägga sordin på ungarnas lycka! Vilho slurpade i sig en sån där slush och menade att så här roligt hade de inte haft sedan de fick sova på soffan när jag tittade på film (vilket var betydligt billigare) och Tilda räknade på fingrarna hur tidigt vi borde komma och hämta dem i morgon från dagis för att vi ska kunna åka igen. Varje dag.

- Vi åker igen. Men inte varje dag.

7 februari, 2012
av Charlotte
14 kommentarer

Skrämselpropaganda mot abort

I Texas inför man nu, liksom tidigare i Oklahoma och North Carolina, nya regler gällande abort. I avskräckande syfte ska kvinnorna som vill göra abort innan aborten kan göras höra en läkare analysera ultraljudsbilder av fostret och dessutom se bilder av det.

Visst, det finns en oroväckande mängd aborter som sker alltför lättvindigt och framförallt graviditeter som blir för att man inte vågar tala om hur man ska skydda sig. Men ju mer tabu man gör ämnet sexualitet, desto fler oönskade graviditeter och påföljande aborter kommer man att stå inför. Historien har visat oss att sexualupplysning och tillgång till p-medel är helt avgörande, och det är där man borde sätta in krafterna -- inte på skrämselpropaganda för den som redan hamnat i en mycket tung och komplicerad situation.

Sist -- men definitivt inte minst: var finns männen i allt detta? Varför ska kvinnorna -- som ju ändå får utstå själva det medicinska ingreppet -- hållas ensamma ansvariga för vad som per definition kräver manlig inblandning? Knappast sker de flesta aborterna bland kvinnor som lever i trygga parförhållanden, utan bland kvinnor som är ensamma och utsatta, och dessutom ofta väldigt unga. Så om man lyckas med att bryta ner en kvinna tillräckligt för att hon ska ändra sig, gå igenom graviditeten och föda sitt barn, vad finns det då för planer på hur man ska hjälpa henne vidare? Hur tryggas hennes ekonomi med ett litet barn och varifrån får hon stödet att orka i vad som även i de bästa av förhållanden är en tung period? Inte kan det vara så viktigt att föda nya barn till världen att det får tillåtas bli ett självändamål utan långsiktiga planer på hur barnen ska få växa upp till trygga och starka vuxna.

Den kvinna som tar det svåra beslutet att göra abort ska stöttas, inte skuldbeläggas, och den man som gör en kvinna gravid ska ta sitt ansvar som medskapare av ett nytt liv och vara delaktig i besluten kring vad som ska hända med detta liv.

DN, SvD, SVT, GP

6 februari, 2012
av Charlotte
Kommentering avstängd

Vet ni vad det här är?

Det är sol som skiner in på mitt arbetsrum, det är vad det är.

Men ska vi säga att det säkert är tur att det inte är längre än 20 minuters sol här just nu, för jag har en artikel som borde bli färdig. Visst kan jag skriva med stängda ögon men tydligen är det inte förrän man blivit professor som proof reading flyter på samma sätt.

6 februari, 2012
av Charlotte
Kommentering avstängd

Restauranger och kulturell bildning

Det är en ganska märklig tystnad som uppstår när man ganska länge diskuterat problemen med finare restauranger och man någonstans vid utläggningarna kring de där frackklädda servitörerna som står och vaktar inser att en av oss pratar om att sitta till bords och den andra om att gå in och låna toaletten.

Utan att närmare gå in på detaljerna om vem som sa vad och analyser rörande hur det kan tänkas reflektera personernas kulturella bildning vill jag ändå passa på att ge en liten varning. Michelinstjärnor får restauranger alltså på grund av maten, inte på grund av hur de behandlar unga kvinnor som gått vilse och akut behöver få gå och kissa. Och man gör det inte bättre om man försöker skämta till det med en rolig historia som rör de där stora blomsterplanteringarna vid entrén i sitt tacktal över att man fick låna toaletten.

6 februari, 2012
av Charlotte
Kommentering avstängd

Det där med presidentvalet

Alldeles som väntat vann Sauli Niinistö det finska presidentvalet igår. Nu vidtar analyserna om varför Niinistö vann och inte minst om Haavistos betydelse som motvikt till Timo Soini.

Finlands politik efter 1500-talet är egentligen inte mitt område, men som boende i landet skulle jag ändå vilja inflika några saker som jag tycker saknas.

Ingen blev förvånad över att Niinistö vann. Den som för något år sedan slog upp tidningen och läste om Niinistö kunde lätt få för sig att han redan var president, och jag säger inte att han inte förtjänar posten -- han har säkert jobbat jättehårt för den -- men här om någon gång är det relevant att tala om förväntanseffekten. Folket har i månader fått höra att Niinistö kommer att vinna och folket ser till att det blir så.

Och vad det gäller Haavisto som motvikt till Soini glömmer många att Soini på sitt eget sätt är en outsider -- inte bara för att han ser ut som Boss Nass, utan för att han är troende katolik i ett mycket protestantiskt land. Sannfinnländarnas stora framgång kommer inte på grund av de främlingsfientliga tendenserna utan trots dessa. Många sannfinnländare -- på diskussionsforum och liknande -- är förvisso inte särskilt positivt inställda till mörkhyade (för det handlar om hudfärg, inte nationalitet) men anledningen till att de röstade på Sannfinnländarna är att partiet för fram bilden av ett rättvist Finland där den som jobbar hårt ska bli belönad och den som inte kan klara sig själv ska få hjälp. Det är väl ett sådant Finland alla egentligen vill ha, men många traditionella partier (och då speciellt de partier åt vänster som borde ha detta som paroll) har glömt att visa hur. Sedan att Sannfinnländarnas syn på vad som är rättvist många gånger är helt åt helvete och att planerna för hjälp till behövande är nationalekonomiska katastrofer är en annan sak. Vanliga människor (mig själv inberäknad) förstår sig inte på ekonomi tillräckligt bra för att kunna ta objektiv ställning och rättvisa ligger i betraktarens ögon.

På så vis är Haavisto alltså inte en motvikt till Soini -- eller ens till sannfinländarna -- utan till det obehagliga diskussionsklimatet som leder till hätska utspel och nedvärderande elakheter om dem som inte uppfyller normen och som är ett betydande problem. Han representerar miljön, internationalism och modernitet och är dessutom en gentleman i alla debatter. Det hade varit intressant att se hur valet att utfallit om Niinistö inte hade haft förväntanseffekten på sin sida.

DN, SvD

Papper.fi