Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

Skrämselpropaganda mot abort

I Texas inför man nu, liksom tidigare i Oklahoma och North Carolina, nya regler gällande abort. I avskräckande syfte ska kvinnorna som vill göra abort innan aborten kan göras höra en läkare analysera ultraljudsbilder av fostret och dessutom se bilder av det.

Visst, det finns en oroväckande mängd aborter som sker alltför lättvindigt och framförallt graviditeter som blir för att man inte vågar tala om hur man ska skydda sig. Men ju mer tabu man gör ämnet sexualitet, desto fler oönskade graviditeter och påföljande aborter kommer man att stå inför. Historien har visat oss att sexualupplysning och tillgång till p-medel är helt avgörande, och det är där man borde sätta in krafterna -- inte på skrämselpropaganda för den som redan hamnat i en mycket tung och komplicerad situation.

Sist -- men definitivt inte minst: var finns männen i allt detta? Varför ska kvinnorna -- som ju ändå får utstå själva det medicinska ingreppet -- hållas ensamma ansvariga för vad som per definition kräver manlig inblandning? Knappast sker de flesta aborterna bland kvinnor som lever i trygga parförhållanden, utan bland kvinnor som är ensamma och utsatta, och dessutom ofta väldigt unga. Så om man lyckas med att bryta ner en kvinna tillräckligt för att hon ska ändra sig, gå igenom graviditeten och föda sitt barn, vad finns det då för planer på hur man ska hjälpa henne vidare? Hur tryggas hennes ekonomi med ett litet barn och varifrån får hon stödet att orka i vad som även i de bästa av förhållanden är en tung period? Inte kan det vara så viktigt att föda nya barn till världen att det får tillåtas bli ett självändamål utan långsiktiga planer på hur barnen ska få växa upp till trygga och starka vuxna.

Den kvinna som tar det svåra beslutet att göra abort ska stöttas, inte skuldbeläggas, och den man som gör en kvinna gravid ska ta sitt ansvar som medskapare av ett nytt liv och vara delaktig i besluten kring vad som ska hända med detta liv.

DN, SvD, SVT, GP

14 kommentarer

  1. ”… Varför ska kvinnorna — som ju ändå får utstå själva det medicinska ingreppet — hållas ensamma ansvariga för vad som per definition kräver manlig inblandning?…”

    I praktiskt taget alla ”debatter” där ämnet berörs säger kvinnor att mannen nog skall få säga sin åsikt men ”i slutändan måste kvinnan ändå få sista ordet”. Vill man ha fullständig rätt att avgöra huruvida man gör abort eller inte (vilket kvinnor förespråkar och de facto har) måste man också vara beredd att axla ansvaret för sitt beslut.

    Med stor frihet följer stort ansvar.

    • Jag kan förstås bara tala för mig själv, men jag tycker att kvinnan måste ha sista ordet av den enkla anledningen att det är hon som är gravid och det är i hennes kropp som barnet är. Det betyder förstås att när barnet väl föds och kvinnan kanske beslutar sig för att adoptera bort barnet måste mannens rätt att fostra sitt eget barn ges betydligt högre prioritet än vad det har idag.

      Men när det gäller aborter ser jag inte på något vis hur det ska vara kvinnans uppgift att själv fatta beslutet. Det är något man måste göra i samförstånd (även om det förstås kan vara väldigt svårt) där båda de som är ansvariga för att ett nytt liv skapats ska ta ansvar. I Texas nu handlar det inte om att skapa förutsättningar för att de som ser abort som det enda alternativet ska kunna behålla barnet utan att kvinnor ska skrämmas till att behålla barn de kanske inte klarar av att uppfostra och sköta. Det handlar ju inte ens om att män ska delta på annat vis än vid befruktningen och om man tror att det är allt män klarar av så har man en väldigt tråkig syn på männens kapaciteter.

  2. ”…Jag kan förstås bara tala för mig själv, men jag tycker att kvinnan måste ha sista ordet …”

    ”…Men när det gäller aborter ser jag inte på något vis hur det ska vara kvinnans uppgift att själv fatta beslutet….”

    Dessa två meningar motsäger varandra.

    • Inte alls. Det är stor skillnad på att ha sista ordet och att fatta ett beslut själv. Den som har sista ordet är den som måste avgöra om man inte på något vis kan komma överens, men processen som föregår beslutet att göra abort ska inte vara något som kvinnan ska varken behöva eller tillåtas gå igenom själv.

      • ”…Det är stor skillnad på att ha sista ordet och att fatta ett beslut själv…”

        Jag håller inte med. Sista ordet är bara en omskrivning för att kvinnan fattar det slutgiltiga beslutet själv. Hon kan, i hennes egen beslutsprocess, beakta mannens åsikt men där slutar det. Mannen eller samhället kan inte ta beslut om abort åt henne, det är kvinnan själv och ingen annan än hon som gör det. Hennes kropp – hennes val, och därmed också ansvar.
        Ingen annan än du bär ansvaret för dina egna val.

        • Det där är förstås helt en fråga om hur man ser på sitt eget ansvar. Jag tror på andra människors möjligheter att påverka. När jag själv stod med en växande mage och en karl som jag knappt kände såg jag det inte alls som mitt beslut allena vad vi skulle göra. Hade han sagt att han var helt emot barnet hade jag säkert sett annorlunda på situationen också – för gudarna ska veta att det inte är en dans på rosor att uppfostra ett litet barn helt själv – men jag är glad att vi båda såg det som självklart att vi skulle välkomna det nya livet och göra så bra vi kunde.

          Jag håller med om att man bär ansvaret för sina egna val och jag kan lova att varenda kvinna som har beslutat sig för att göra abort har fått ta ansvaret för det beslutet. Felet med de nya reglerna i Texas (och i andra stater) är att kvinnan skuldbeläggs för ett beslut som redan från början är oerhört svårt att fatta. Och dessutom finns det ingenting som säger att det inte är mannens vilja som hon har beaktat när hon kommer in för en abort och tvingas titta på bilder och lyssna på föreläsningar.

  3. Varför göra det svårare än det redan är för den som gjort sitt val, att fatta ett så tragiskt och svårt beslut som att välja bort sitt eget barn är ingenting man gör frivilligt. Men OM man gör det ska man inte bli osakligt behandlad eller tvingad till extra förklaringar om varför man kommit till just den lösningen.
    Om det är ett gemensamt beslut eller kvinnans beslut är i mitt tycke individuellt.

  4. Every Sperm Is Sacred därför inga kondomer och p-piller

  5. ”Men ju mer tabu man gör ämnet sexualitet, desto fler oönskade graviditeter och påföljande aborter kommer man att stå inför. Historien har visat oss att sexualupplysning och tillgång till p-medel är helt avgörande, och det är där man borde sätta in krafterna — inte på skrämselpropaganda för den som redan hamnat i en mycket tung och komplicerad situation.”

    Jag håller med. Amerika, i sitt kristna dårskap, tar gång på gång felbeslut vad gäller människor och deras val. Det är fel väg att gå, som vanligt…

    • Precis. Frågan här är ju om man vill minska antalet oönskade graviditeter eller bara bli av med symtomet – aborterna.

  6. Var det i någon av artiklarna något om att männen borde delta mer, eller kommer allt det pratet från blogginlägget? Läste bara två av länkarna pga tidsbrist. Det är enligt mig nästan en annan diskussion än om abortpatienten ska tvingas se bilder på fostret. Även om jag ser kopplingen till det.

    Jag förstår visserligen pointen med att mannen eftersom han inte har någon rätt att påverka beslutet, inte ska behöva vara där och stötta. Ändå tror jag att de flesta oönskat gravida gärna delar både beslutsfattandet och bördorna som följer. Det är ju trots allt inte de som krävt att få beslutsrätten. Av två otrevliga situationer ser jag hellre att en kvinna har rätt att göra abort mot mannens vilja än att en man har rätt att tvinga henne föda ett barn. Men det var ju inte vad man funderade på här.

    På frågan ifall kvinnan ska tvingas se ultraljudsbilder är jag helt klart emot. Där är det trots allt ett större antal förtvivlade tonåringar som skulle få lida ännu mer än nödvändigt, än det i annat fall är folk som av lättja eller slarv använder abort som preventivmedel. Det gäller väl att välja det mindre otrevliga.

    • Närå, det står inget i artiklarna om männens ansvar, vilket genererade det här inlägget och den påföljande diskussionen.

      Och jag håller med dig. :)

Papper.fi